Men gud

Min superkristna vän frågar mig varför jag väljer att inte leta efter Gud, om jag nu påstår mig leta sanning eller svar. Jag svarar att jag tror att alla som letar efter Gud, vare sig någon sådan finns eller inte, kommer att "hitta" honom. Fast lite dum känner jag mig ju, som helt resolut utesluter en möjlighet.

Principer kontra pragmatism

I egenskap av nihilist vill jag dra slutsatsen att världen inte är logisk. Logik och rationalitet är påhittade koncept. Inte för att de inte är väldigt värdefulla och utmärkta ledstjärnor i nästan allt det vi tar oss för, men de är inte naturliga produkter. Jag vill inte heller påstå att världen är i kaostillstånd, men som människor är vi benägna att se allt det runt omkring oss som logiskt. Om något vi inte haft ett finger med i skapandet av är logiskt, då har vi liksom ett någorlunda fint stöd åt kreationism. Inte för att jag på något sätt totalförnekar någon tro, men jag är i vilket fall som helst inte benägen att börja predika om intelligent design.

Naturen funkar alltså för att det funkar. Världen tillämpar pragmatism (vänligen bortse från att verbet tillämpa antyder något aktivt). Logik är ett påfund. Notera: att pragmatism tar plats i "naturen" gör det inte "naturligt." Det är bara en företeelse som vilken som helst annan.

Bör vi agera mer pragmatiskt? Måste en lösning på ett problem följa principer? Vad är önskad konsekvens av ett beslut? De som förespråkar prejudicerande fall och principer i alla situationer kan antas anse att fundament är viktigare än maximal lycka som utfall i givet småskaligt sammanhang. I deras ögon är det mer angeläget att bevara värderingar för att försäkra allas lika rättigheter, även om det innebär att vissa offer ibland måste göras.

Pragmatism, å andra sidan, torde skita i vad som hänt tidigare och ger efter en optimeringsanalys bästa sättet att gå till väga. Fast det förstås, historia måste ju tas hänsyn till som aspekt, precis som allt annat som vägs in. Men inte kräver det användande av prejudikat?

Jag lovar att ge följderna av pragmatism mer tanke, men om vi bara utgår från att det faktiskt är en bra idé så når vi min ursprungliga tankegång: att motstånd till pragmatism kommer från människor som ogillar ett scenario då utfall inte kan förutses. Logik kanske helt enkelt är så uppskattat därför att det är en suverän stand-in för Gud i hans frånfälle. Det erbjuder en fungerande världssyn av religiös natur, men som sekulär version.

Och eftersom jag inte tror på logik som något annat än en praktisk lösning så borde beefen vara tydligare.

On a lighter note: robotar

BBC rapporterar om en brittisk undersökning som gör gissningen att robotar kan tilldelas rättigheter—och med det också ansvar—om 20 till 50 år. Min fråga är: kommer robotar få gifta sig med vilken annan robot som helst?

En riktig fråga, förvisso långt ifrån aktuell, är om människa/robotgiftermål vid något tillfälle kommer tillåtas. Om AI faktiskt når ett stadium där datorer tänker och beter sig som människor så kommer, um, interkonstruktionella relationer tveklöst att bli ett ämne för debatt.

Tyvärr är "röstning" en av rättigheterna som robotar kan tänkas få. Jag kan se visa nackdelar i att ge saker som kan programmeras att tycka vad som helst—i ännu större utsträckning än vanligt folk—möjligheten att forma vårt samhälle.

Robots could demand legal rights
http://news.bbc.co.uk/2/hi/technology/6200005.stm

Scen 1, tagn. 3

Det här är den här bloggens tredje försök till första inlägg (och skamlöst editerad i efterhand).

Jag letar nya sätt att relatera till oss själva, andra människor och vår omgivning.

Formad i mitt tänkande av queerhet och sympati, men framför allt av nihilism. Politiskt och moraliskt relativt obunden. Medveten om den pretentiösa auran som omger nihilism. Hånad med citat från The Big Lebowski.